Alla inlägg av Dick Wåhlin

Marching For Love i Borås – Star For Life

Star For Life

Star For life är en bistånds-organisation som arbetar för att minska spridningen av HIV/AIDS i Sydafrika. Musiken är en viktig del av pedagogiken i deras arbete. En annan viktig komponent är att bygga på skolelevers egna drömmar. Stjärnans olika uddar och färger beskriver pedagogiken i arbetet i skolor i både Sydafrika och Sverige.  Om du har en dröm, om du håller dig frisk, om du bestämmer dig och är hängiven det du tror på: gör du det möjligt!

Första gången jag kom i kontakt med Star For Life var år 2012 när min dotter Emelie, som då var 16 år gammal, fick äran att uppträda på deras konsert i Jönköping som lokal talang.

Året efter fick Emelie äran att ingå i Star Choir Sweden och följa med ner till Sydafrika. Uppdraget var att uppträda samt se och följa det viktiga arbetet som Star For Life gör.

Igår kväll var det dags för konsert i Borås och Emelie och jag bestämde oss då för att åka ner och hjälpa till med bl.a försäljning av armband, gåvobevis samt CD-skivor till stöd för Star For Life. Vi ser det som en möjlighet att ge tillbaka lite till en organisation som gett vår familj mycket, inte minst till Emelie.

Först några bilder tagna före själva konserten och under träningen med den stora kören med elever från olika skolor runt omkring Borås. (Klicka på första bilden så ser den och därefter resten av bilderna i respektive bildgrupp i större format)

 

 

Kvällens gästartist var givetvis Wiktoria Johansson från Borås

 

 

Avslutningen på konserten

Annonser

Tjurpannans Naturreservat

Visst är det något speciellt med det karga kustlandskapet i Bohuslän? Har läst om olika platser och prickat in att jag någon gång vill till Tjurpannans Naturreservat mellan Grebbestad och Havstenssund. Följde väder prognoserna under förra veckan och såg att under helgen kunde det bli ganska växlande väder med både regn, och sol. Packade Husbilen i fredags kväll och styrde mot Tjurpannan.

Kom fram till parkeringen vid Naturreservatet när det var kolsvart ute. Bestämde mig för att sova tidigt och sätta väckarklockan i god tid före soluppgången. På morgonen gick jag längs grusvägen ner fiskebodarna och började fotografera

Väderprognosen för helgen stämde väldigt väl och efter en stund kom ett kraftigt regn och jag sökte lite skydd under takutsprånget på en av bodarna

DSC_3762-Redigera

Efter regnet fortsatte jag ut på klipporna

På söndagsmorgonen fick jag beskåda ett litet drama för några rådjur. Det var tre rådjur som stod på en hal klippa ner mot havet. Först halkade ett av rådjuren ner i havet och började simma ut i vattnet och sedan tillbaka igen mot klippan. Men han klarade inte att ta sig upp. Då halkade nästa rådjur ner i vattnet och de båda valde sedan två olika strategier. Ett Rådjur simmade skällande över hela viken och gick upp på en strand och såg därefter helt bortkommen ut. Det andra rådjuret hittade en klippa som inte var så brant och tog sig upp på samma sida där han halkat ner

Här en kort video, tyvärr lite skakig,  med det simmande och skällande Rådjuret

På söndagen blåste det 8 meter/sek och jag gick åter ner till klipporna för att få en bild på fyren Väcker med lite vågskum.

DSC_4450-Redigera

DSC_4422-Redigera

Hornborgasjön 1-2 september 2017

Bra väderutsikter för Foto, då är det bara att packa Husbilen och ge sig i väg. Chansade på att Hornborgasjön skulle bjuda på fina naturupplevelser och det visade sig bli en riktig vinstlott.

Körde först till Naturrum och hade egentligen bara stänkt stanna någon timme men det blev hela kvällen och även natten.

 

Gick ut på ut på Fågeludden före soluppgången och fick uppleva naturen vakna i takt med dagens första ljus. Det är svårt att med ord beskriva men när tusentals gäss lyfter och flyger mot ljuset i morgondimman så är det en magiskt upplevelse. Tyvärr är det också svårt att återge med bilder eftersom ljuset är alltför svagt. Men här kommer lite bilder på gäss  när ljuset blivit starkare och mer lämpat för foto. Som vanligt påminner jag också om att du kan klicka på bilderna för att se dem i större format…

 

 

Ett par skäggdoppingar stod också för underhållningen framför kameran. Hanen ville inte dela med sig av sin fångst till honan. Men han skapade en riktigt tjusig kaskad vattendroppar runt sig efter ett dopp som gjorde sig bra på bild, tack för det.

 

 

Fick även några bilder på en Sothöna och en Enkelbeckasin

 

Tog en promenad söder ut längs stranden till den så kallade Ängsladan. På vägen dit hittade jag lite spindelnät.

 

När jag suttit inne i Ängsladan en stund och kikat ut genom kameran fick jag se en Havsörn på långt håll. Även om bilderna, som är tagna med kraftigt teleobjetiv (600mm), sedan beskurits rejält, egentligen inte håller för att visas upp så visar jag dem här ändå… Det är ändå en mäktig upplevelse att få se en Havsörn och den här berättelsen blir inte helt komplett utan dessa bilder.

Hornborgasjön-18Hornborgasjön-17Hornborgasjön-16

 

Tillbaka vid Naturrum så flög en Fiskljuse förbi

Hornborgasjön-15Hornborgasjön-14

 

Körde lite längre fram på dagen ner till Ytterbergs Fågeltorn men när jag kom dit kom en regnskur. I solskenet efter regnet hittade jag lite småkryp som också var lite trevliga att fotografera.

Hornborgasjön-10Hornborgasjön-9Hornborgasjön-11Hornborgasjön-12

 

Ville få möjlighet till några fler bilder i kvällsljus och en solnedgång till innan jag körde hem. Åkte då upp till Framnäs Fågeltorn och fick ett par timmar med riktigt fint ljus.

 

Tack för att du läser och följer med i min Fotodagbok.

 

 

Husbilssemester 2017, del 2: Kystrikveien FV17 i Norge – Silvervägen – E4 Skellefteå till Höga Kusten

Del 1 från vår Husbilssemester 2017 avslutades med att vi kommit fram till Mo i Rana i Norge. Här fortsätter nu berättelsen om vår Husbilssemester 2017 med sträckan Kystrikveien FV17 från Mo i Rana till Bodö, Silvervägen till Skellefteå och slutligen E4 från Skellefteå till Höga Kusten. OBS Klicka på bilderna för att se dem i större format

När vi kom fram till Mo i Rana hade vi kört från Vilhelmina på Blå Vägen och i princip enbart stannat för att tanka och äta. Det hade säkert funnits platser längs den vägen som också hade varit trevligt att besöka. Men vi hade siktet inställt på att nå vårt mål i Norge på en dag. Vi hade också bestämt att väl framme i Mo i Rana tar vi in på camping och därifrån ta nya beslut om fortsättningen. När vi körde in i Mo i Rana och kom fram till campingen så kändes det inte som vi kommit till någon plats  där vi ville stå. Campingen låg som i en grop och utsikten bestod mest av gruvområdet i staden. Vi körde därför vidare mot centrum och fram till Turistinformationen. Där fick vi både goda råd, broschyrer, kartor och ett bra tips om en betydligt trevligare camping söder om Mo i Rana.

 

Från Mo i Rana finns två alternativa vägar till Bodö och vi valde att köra Kystrikveien FV17 istället för att ta den betydligt snabbare E6. Ett beslut som också visade sig vara väldigt klokt. Men det man ska veta om Kystrikveien är att den är ganska smal och saknar till stor del vägren. Sträckan innebär också att man får nyttja färja på två ställen samt köra igenom en hel del tunnlar. Den längsta tunneln är 8 km lång med två filer utan någon vägren och mycket svag belysning genom hela tunneln. Tunnelväggarna känns ibland som om de stryker precis utanför husbilens högersida och särskilt när man får möte med andra större fordon. Men vi hade inga tider att passa och bestämde oss för att ta det riktigt lugnt längs vägen. Det man  får när väljer den här vägen är fantastiska vyer när man kör längs kanten på fjordar eller åker färja. Så jag kan verkligen rekommendera alla att köra den vägen men samtidigt att ta det mycket försiktigt och aldrig chansa.

 

Vi delade upp sträckan på två dagar och efter första dagens körning hade vi passerat båda sträckorna med färja. Men den andra dagen fick vi istället köra i fler och längre tunnlar än första dagen.

 

Saltströmmen

Strax för Bodö kommer man fram till Saltströmmen, världens starkaste tidvattensström.

 

Här en kort video som ger lite mer känsla hur snabbt vattnet rinner i Saltströmmen och då var det ändå varken ebb eller flod när vi filmade:

Bodö

 

Silvervägen

Från Riksgränsen till Polcirkeln

 

Från Polcirkeln till Arvidsjaur:

 

Från Arvidsjaur till Skellefteå:

 

 

E4 Från Skellefteå till Höga Kusten

 

Skellefteå – Bonnstan:

 

Bjuröklubb:

 

Umeå:

 

Höga Kusten:

 

Runt 350 mil på 4 veckor med Husbil och vad var då det allra bästa? Jag kan utan tvekan rekommendera alla att åka Vildmarksvägen och Kystrikveien FV17 mellan Mo i Rana och Bodö.

Husbilssemester 2017, del 1: Vildmarksvägen – Blå vägen, från Strömsund till Mo i Rana i Norge.

Redan när vi köpte vår Husbil 2015 så fanns det ett för oss viktigt mål, att på allvar uppleva norra Sverige. Vi har rest ganska mycket i världen men inte upplevt den norra delen av vårt eget land. Ursprungsplanen var en Norrlandsresa redan förra sommaren men då hörde våra vänner Anna & Roger av sig och undrade om vi inte ville följa med ner till Moseldalen. Ett erbjudande som vi inte kunde motstå och en resa som jag givetvis skrev om här i bloggen förra året.

Sommaren 2017 blev det äntligen av, en resa norrut för att uppleva lite av Norrland. Planen den här sommaren var att köra Vildmarksvägen. En plan som successivt utökades betydligt vartefter resan fortskred. I själva verket körde vi Vildmarksvägen – Blå vägen – Kystrikveien FV17 i Norge – Silvervägen och slutligen Kustvägen (E4) från Skellefteå ner till Höga kusten.

Vildmarksvägen- att fjällvandra med Husbil

Vi körde till Strömsund via Sundsvall den 14 Juli. Den första natten stannade vi på campingen i Strömsund för att bunkra upp och göra oss redo för ett spännande Vildmarksäventyr på hjul. På morgonen den 15 juli startade vår resa på Vildmarksvägen och efter några stopp på vägen för att uppleva den vackra naturen kom vi fram till Hällingsåfallet.

Hällingsåfallet

Hällingsåfallet, ligger i Frostvikens socken, Strömsunds kommun i norra Jämtland och är ett Natura 2000 område och givetvis även naturreservat. Det som är unikt med området förutom själva vattenfallet är att Hällingsån efter vattenfallet fortsätter att rinna i en 800m lång kanjon med 50m höga och branta väggar som bildats under istiden. Själva vattenfallet är 42m högt och här står en ständig vattendimma som bildar fina regnbågar i fallet. OBS att du kan klicka på bilderna här nedan för att se dem i större format och det gäller även för resten av bilderna i det här inlägget.

 

Ställplats/Fri-camping vid Lill-Jorm

Från Hällingsåfallet körde vi vidare och letade efter en bra ställplats. – Vi hittade en riktigt bra ställplats! Jag påstår att den helt säkert ligger på topp tre av alla ställplatser vi hittills upplevt med Husbil. Vi körde av vägen strax före Jormvattnet in på en rastplats och såg där en liten kort väg som ledde vidare ner till strandkanten på sjön Lill-Jorm, GPS 64°37’53” N 14°8’11” E (enligt min kamera). Här stod vi med vattnet 2-3m från långsidan på Husbilen med en strålande utsikt över vattnet och snöbeklädda fjäll i bakgrunden. Det är väl egentligen inte en riktig ställplats för det enda som fanns där var ett rastplatsbord så egentligen pratar vi om ren fricamping. Det fanns bara plats för en husbil nere vid själva strandkanten på sjön, så vi hade verkligen tur.

Klockan 23.30 och under ca 30 minuter framåt fick vi uppleva en fantastisk solnedgång över Lill-Jorm. Här kan det också vara bra att kommentera det här med mygg och knott… Vi hade försett oss med en bärbar Thermacell mot dessa insekter som annars kan var riktiga semestersabotörer. Jag har nu dragit slutsatsen att Thermacell fungerar riktigt bra mot myggor men sämre mot knott. Därför kom också det myggnät vi alltid har med oss i Husbilen till god användning. Annars hade det blivit tufft att stå utomhus och ta nedan bilder. Den tiden på dygnet var det gott om knott medan det på dagen och tidiga kvällen inte alls var något problem.

 

Ankarede Sameplats

Från vår fina ställplats vid Lill-Jorm fortsatte vi på morgonen den 16 juli först till Ankarede sameplats. Tyvärr förebådade den fina solnedgången kvällen före en regnig dag. När vi kom fram till Ankarede funderade vi därför på om vi skulle stanna där hela dagen och även nyttja ställplatsen och fortsätta därifrån dagen efter. Vi stog kvar på parkeringsplatsen och lagade oss lite lunch, efter det blev det lite regnuppehåll, så vi kunde gå runt på själva sameplatsen.

 

Bjurälven

Visst var Ankarede en fin plats att besöka men vi tyckte att det räckte med att gå runt mellan byggnaderna en stund och sedan fortsätta. Troligen påverkade vädret också vårt beslut att fortsätta, för om det varit soligt så kanske vi hade stannat kvar där längre. Nu körde vi istället vidare till Leipikvattnet. Vi kom fram sent på eftermiddagen och bestämde oss för att stanna på parkeringen för att nästa dag vandra till fots till Bjurälven, ytterligare ett av naturreservaten längs Vildmarksvägen. Vi såg att det var ca 3km fram till Bjurälven och tog därför bara med oss lite vatten och var sin frukt att äta. Här blev också vår ovana med fjällnatur påtaglig för det visade sig att vandringen till Bjurälven tog betydligt längre tid än vad vi räknat med. När vi var framme vid älven, insåg vi att vi snart behövde gå tillbaka igen, eftersom vi inte hade tagit med oss någon riktig matsäck. Det gjorde att vi endast fick en liten blick av den osynliga älven som bitvis går under marken. Men det var ändå en mycket fin dag i vacker natur och en trevlig omväxling till dagarna bakom ratten.

 

Brakkåfallet

Efter vandringen till Bjurälven körde vi vidare och stannade först kort vid Brakkåfallet. En kort vandring från parkeringen på bara några hundra meter och du kommer fram till ett idylliskt vattenfall som är väl värt ett besök

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stekenjokk

Efter Brakkåfallet fortsatte vi upp på Stekenjokk och nu handlar det verkligen om fjällvandring på hjul med Husbil. Det är egentligen inga problem att köra upp på kalfjället den här årstiden. Största problemet är nog den fina naturen och de vackra vyerna som lätt kan distrahera vilken förare som helst… Vid Bjurälven hade vi träffat på ett par med barn som tipsat oss om en fin plats att fri-campa vid uppe på fjället, åter igen hade vi tur, platsen var ledig när vi kom fram. Annars stod det ganska mycket husbilar på olika ställen uppe på fjället.

 

Norgefarargården

Den 18 juli på morgonen, tre dagar efter att vi börjat köra på Vildmarksvägen, körde vi ner från Stekenjokk. Första stoppet för dagen blev i Klimpfjäll och Norgefarargården. Vi kom fram redan vid 07:30 på morgonen och då var det givetvis stängt där. Men nu har vi sett gården som idag är ett cafe´ och en kulturminnesgård. Gården är från 1832 och sitt nuvarande utseende fick gården omkring år 1860.

 

Fatmomakke Sameplats

Från Norgefarargården fortsatte vi till Fatmomakke sameplats. Platsen har idag status som kulturreservat och har sedan förhistorisk tid varit en mötesplats för jägare och sedan för samer. Den första kyrkan byggdes här 1781 runt kyrkan har en så kallad kyrkstad växt upp på platsen. Här finns både camping och ställplats för den som vill stanna lite längre tid än vad vi gjorde. Vi gick runt och beundrade olika samebyggnader under ett par timmar och körde sedan vidare.

 

Trappstegs-forsarna

Nästa stopp blev vid Trappstegs-forsarna som kanske är det mest fotograferade vattenfallet i Sverige. Men det hindrade inte mig från att också ta några bilder.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Vilhelmina

På kvällen den 18 juli var vi framme i Vilhelmina där vi åter igen checkade in på en camping för att tömma, fylla och kanske allra viktigast komma åt en riktig dusch. Vi hade nu köra stora delar av Vildmarksvägen på fyra dagar och vi hade fortfarande mycket semester kvar. Den 19 juli startade vi med att besöka Vilhelmina kyrkstad

 

Några bilder till från Vildmarksvägen

 

Blå vägen till Mo i Rana i Norge

Om Blå vägen har jag inte så mycket att berätta…

Vi körde från Vilhelmina till Mo i Rana i Norge på förmiddagen den 19 juli och stannade enbart för att tanka och äta. Men det finns säkert mycket för den som vill att uppleva längs den här vägen också. Men vi hade siktet inställt på att ta oss till Norge och i första hand till Mo i Rana. Därför körde vi de drygt 26 milen så snabbt vi kunde för att komma fram till vårt mål. Mer om Mo i Rana och den fortsatta resan via Kystrikveien FV17 i Norge till Bodö i Norge – Silvervägen till Skellefteå och slutligen Kustvägen (E4) från Skellefteå ner till Höga kusten i nästa del av bildberättalse från vår Husbilssemester 2017.

Avslutar det här inlägget med en videofilm från Hällingsåfallet och Bjurälven för att ge dig ännu lite mer känsla från resan längs Vildmarksvägen. En resa som jag verkligen kan rekommendera alla att göra. Närmare fjällvandring på hjul kan du nog inte komma och att sova en natt uppe på kalfjället på Stekenjokk är fantastiskt. Hoppas att du sedan följer min blogg så att du inte missar nästa del av berättelsen från vår Husbilssemester 2017, mm.

Här är filmen som som är 1m och 22sek lång, så du hinner säkert med att titta på den också om du ändå hängt med så här lång i det här blogginlägget…

Fortsätt läsa Husbilssemester 2017, del 1: Vildmarksvägen – Blå vägen, från Strömsund till Mo i Rana i Norge.

♪♫♫ Lärkan drillar högt i skyn♪♫♫

Även om  den till ursprung tyska visan med svensk text av J. O. Wallin handlar om våren så kan jag idag konstatera att Lärkan drillar högt i skyn även på sommaren. För visst är det väl sommar även idag!?

Alla fåglar kommit re’n
vårens glada gäster.
Vilken fröjd i solen sken
vilka sångarfester!
Lärkan drillar högt i skyv
åren är ju evigt ny.

Fåglarna kvittar högljutt utanför mitt sovrumsfönster och det är underbar musik att vakna till. Vakna gjorde jag som vanligt tidigt och tog med mig kameran ut på en liten utflykt. Jag förstår om vissa kanske har svårt att förstå hur man kan tillbringa drygt 3h vid ett och samma Rapsfält en tidig morgon. Men det är precis det som jag har gjort idag. Har man bara tålamod så händer det fantastiskt mycket vid ett Rapsfält så dags på dygnet. Det började med ett Rådjur som smög sig fram och gick över landsvägen när det var tomt på bilar. Men bilderna på Rådjuret blev lite oskarpa i det svaga ljuset så de kommer faktiskt inte med här. Men Rapsfältet i sig mot den blåa himlen tycker jag är en fröjd för ögat

Detta bildspel kräver JavaScript.

 En annan anledning till att tillbringa drygt tre timmar vid ett rapsfält är att det var fullt med drillande lärkor. Ibland gömde Lärkorna sig nere i Rapsfältet för att sedan flyga upp mot skyn och drilla högljutt. Ett fantastiskt skådespel och upplevelse för både öga och öra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg så finns det en hel del Tranor kvar. En av dessa passerade också precis ovanför mig idag på morgonen och även Storskrake

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vet inte vad du anser men jag är själv väldigt nöjd med att ha tillbringat dessa timmar idag på morgonen vandrande runt vid ett och samma Rapsfält.

Hoppas att du också gillar mina bilder från idag

Äntligen har sommaren kommit!

Visst har vi väl alla längtat efter de där sköna vårdagarna som brukar komma i maj. I år har dock våren varit ovanligt kall och kylig och det har känts som väntan vårvärme har varit extra lång i år. Men nu helt plötsligt så kom istället sommarvärme på besök i veckan.

Igår morse vaknade jag tidigt runt klockan 4 på morgonen och kände att det här blir nog en extra fin morgon. Det var fredag och  arbetsdag men å andra sidan så börjar jag inte att arbeta förrän runt kl 8. – Varför då inte ta tillvara på 3 h till lite fotografering?

Satte mig  i bilen och körde mot södra Hökensås och Habo Mosse. När jag närmade mig Habo såg jag soluppgången och stannade bilen. Solen var alldeles röd när den steg upp över Vättern.

Sommar2017-3

Nu har också rapsfälten börjat få sin fina solgula färg och matchar fint himlen som i det fortfarande tidiga morgonljuset nu färgats svagt rosa

Norr om Habo svänger jag av väg 195 och kör mot Gustav Adolf och därifrån vidare mot Stora Flittered. Vid fälten där står några Tranor som fortfarande dröjt sig kvar i södra delen av Sverige och lite längre fram i en skogskant ett par Rådjur som betar på en äng

Sommar2017-10

Sommar2017-9

När jag kommer fram till Hornsjön simmar där ett Kanadagäss i med sina fyra små ungar som är som små dunbollar

Sommar2017-16

Svänger upp till höger precis vid sjön och kör upp mot Haboskogen och Habo Mosse. Parkerar bilen vid Södra Kroksjön och går stigen mot Norra Kroksjön. Betydligt lugnare i vattnet och inte alls så mycket fågel runt och i sjöarna som när jag var här senast. Men lite Gäss och Knipor fanns där. Tyvärr skrämde jag Kniporna på bilden här nedanför när jag började att fotograferade dem. Men det blev en bra bild med lite plask runt fåglarna när de lyfte från sjön.

Sommar2017-13

Dags att vända hemåt för att inte komma igång och arbeta för sent och även om det nu är fullt dagsljus så är vi ändå inom ”blå timmen” med bra ljus för fotografering.  Vid Habo Mosse får jag se en Orre i en Talltopp och efter en stund tre Orrar till. Får några bilder på den som sitter uppe i Talltoppen

Sommar2017-14

Mellan Hägg och Syrén

På vägen tillbaka kan jag inte heller låta bli njuta av alla fina färger i naturen och vi befinner nu i den tiden som kallas ”Mellan Hägg och Syrén”. Visst är fint med den vita blommande Häggen som kontrast mot alla andra gröna nyanser i naturen

Sommar2017-18Sommar2017-17

Hemma igen så hann jag både med dusch och frukost och vara igång med dagens arbetsuppgifter på jobbet i god tid före klockan åtta.

Men den här fredagen slutar inte lusten att fotografera, efter jobbet sitter jag på baksidan av vårt hus och tittar mot skogen. Vi har satt upp ett par fågelholkar i träden närmast och där brukar det hända en del saker som är kul att kika på. Som t.e.x. den här lilla Svartvita Flugsnapparen som blir nyfiken på vem som bor i Fågelholken där en Talgoxe redan har flyttat in.

Men men kan väl ändå kika in och se hur de har det där inne…

Sommar2017-19Sommar2017-21Sommar2017-20

Även en Större Hackspett har närmat sig vår trädgård i år och verkar inte ha några större problem med att posera lite framför kameran

Sommar2017-1Sommar2017-22

Avslutar det här blogginlägget, där allt innehåll handlar om fredagen den 19 maj 2017, med att konstatera att nu har sommaren äntligen kommit!